Torhamns gamla kyrka

När den äldsta kyrkan byggdes vet man inte. Att döma av utseendet bör det ha varit senast under 1200-talet. Först var kyrkan helt rektangulär, men tillbyggdes senare i öster. Den låg strax söder om den nuvarande kyrkan och var 23,1 m lång och 11 m bred. Det tillbyggda korets bredd var 9 m. Vid utgrävningarna 1981 frilades det som fanns kvar av grunden. Det var rester av långhusmuren i öst-västlig riktning. Murarna var av gråsten, invändigt slätputsade och här och var med väggmålningar. I kyrkan fanns vapenhus och sakristia. Ingången ledde i söder genom vapenhuset och så fanns där en igenmurad nordportal och en sydlig koringång. Kyrkan hade ett fönster i korets södra vägg och ett fönster i vartdera långhusets södra och västra murar. Denna beskrivning av kyrkan är enligt William Andersson: ”Sveriges kyrkor, Blekinge”, utgiven 1926.

Kyrkan var helgad åt den helige Magnus – kallades också Mogens och Sankt Måns. Församlingens gamla sigill, som nu är försvunnet, visar honom stående med ett kors i handen. Kyrkan heter i äldre skrifter ”Helige Mogens kirke i Torum” och ”Sankt Måns in Thorrum”.

Nära kyrkan var en enligt folktron undergörande källa, ”Sankt Måns källa”. Enligt legenden döpte den helige Magnus där under 1000-talet, men här offrades ända in på 1800-talet pengar för hälsa och välgång. Källan har på senare tid renats och satts i stånd.

Om inredningen vet man inte mycket. Det fanns två läktare, en i väster för männen och en i norr för kvinnorna. På västra läktaren fanns fem oljemålningar, varav en är återfunnen (föreställande Adam, Eva och ormen vid kunskapens träd). På norra läktaren fanns ”grova och fula målningar” på trä. Innertaket var av trä. På väggarna fanns de gamla väggmålningarna från medeltiden. Ursprungligen fanns ett altarskåp, möjligen det som senare tillhörde Sturkö kyrka. Kyrkan hade inget torn utan klockorna var upphängda i en fristående täckt klockstapel nordost om kyrkan. 1635 nämndes den som förfallen och en ny klockstapel omtalas 1748.

Från medeltidskyrkan finns endast spridda inventarier kvar. Altarskivan, som nu finns på kyrkans altare, låg under lång tid efter rivningen av medeltidskyrkan som trappsteg utanför kordörren. 1769 uppsattes altartavlan – en oljemålning på duk från 1700-talet som föreställde korsfästelsen. Två trästatyer – Tron och Hoppet – på altarskranket i nya kyrkan, är sannolikt äldre altarprydnader. Predikstolen av ek, snidad, målad och förgylld, som fanns i gamla kyrkan finns numera i nya kyrkan. Den är tillverkad 1633 – 1635. Runt korgen finns bilder av evangelisterna och Jesus. Vanligtvis brukar predikstolen sitta på norrsidan i kyrkan, men Torhamns predikstol är byggd för en södervägg eftersom norrväggen i den gamla kyrkan upptogs av en läktare. På baldakinen syns ett av sköldhållare uppburet krönt Kristian IV namnchiffer och en från taket nedhängande i trä skulpterad duva.

Den medeltida dopfunten finns inte kvar i sin helhet. Foten finns bevarad, men skålen blev troligen inmurad i grunden till den nya kyrkan.

Socknens präst fick till stor del försörja sig och sin familj på den gård som tidigt fick namnet prästgård. Ofta var det en kronogård och så var fallet i Torhamn. Den första prästgården låg inte i Torhamns by utan i Truseryd. Den brukades av minst fyra av Torhamns präster, nämligen Jens Pedersen Hoff, pastor i Thorhamn 1641 – 1648. Broder Ibson från Helsingör, pastor i Torhamn 1648 – 1657 möjligen senare, Hans Lauritsson Smetius 1667 – 1674 och Jöran Koch (troligen identisk med Göran Cousuis) 1676 – 1683.

S:t Måns medeltidskyrka var en liten kyrka. När befolkningen växte kraftigt under 1800-talet, blev den för liten. Därför beslöt man att den skulle rivas och ersättas av en större. Kyrkan revs 1884 och dess gråsten användes till grunden i den nya, som uppfördes året därpå.

 

Källa: Boken ”Skärgårdsliv” av Hjalmar Berglund och foldern S:t Måns kyrka i Torhamn”.

Denna sida är visad 4839 gånger.