Näringslivet i Torhamn från början av 1900-talet

Centrala Torhamn var på den tiden synnerligen välförsett med privata och kollektiva företagare. Med lite fantasi kan man föreställa sig ett samhälle som sjuder av liv. Människor försörjde sig i huvudsak på basnäringarna; lantbruk, fiske, handel och stenhuggeri. Det fanns inte mindre än tolv bondgårdar av varierande storlek. De flesta gårdarna sysselsatte familjen och i allmänhet piga och dräng. Man kan fundera över hur det gick att få mat på bordet, pengar till räntor och amorteringar, kläder och allt annat av livets nödtorft. Naturligtvis var det så att lantbruket gav det allra mesta av basfödan. Varje gård hade säkerligen kor, höns, grisar, får och häst.

Självförsörjningsgraden var följaktligen mycket hög. Det som inte gården själv producerade bytte man till sig av andra näringsidkare av alla de slag. Ordet solidaritet stod högre i kurs än i dagen samhälle. Man får inte glömma en annan omständighet som gjorde att det överhuvudtaget gick att dra sig fram någorlunda drägligt med våra mått mätt. De externa utgifterna som nutiden folk dras med som TV, mobiltelefon, datorer, ja överhuvudtaget alla maskiner, abonnemang och avgifter av alla de slag fanns inte på den tiden – och alltså inte behoven, men så småningom ökade levnadsstandarden och därmed behoven. Det växte således fram en servicemarknad av lanthandlare med ett mycket brett sortiment i Torhamns kyrkbys fyra affärer.

·         Nuvarande Torhallen – i mitten av 1900-talet känd som Erik Anderssons livs.

·         Kooperativa, mitt emot TorhamnsgÃ¥rden.

·         Johan Isak hade pÃ¥ Skeppnabbavägen en mindre affär som sÃ¥lde mest lemonad och godis.

·         ”Snuslös”, hade en affär i gula huset i svängen vid kyrkan. Han hade bestämt att inte ha snus och tobak i sin affär – men han gick i konkurs efter en tid dÃ¥ folket gick till de affärerna som sÃ¥lde tobaksvaror.

Förutom de här butikerna fanns det mejeri, smeder, fiskgrossister, rökerier, kvarnar, båttrafik och taxi, så nog var det mycket verksamhet i Torhamn för några decennier sedan.

 

Detta har Sven Ekelin berättat för Lena Hallberg 1999 och kompletterat det i samtal med Tommy och Mia Andersson den 21 november 2013.

Denna sida är visad 4186 gånger.