Danzigolyckan april 1955

De tvÃ¥ fiskebÃ¥tarna KA 201 ”Emanuel” av Ungskär och KA 400 ”VÃ¥gen” av Svanhalla Ã¥kte i mitten av april 1955 till Danzigerbukten vid den polska kusten för att fiska lax. Där fanns ocksÃ¥ bÃ¥tar frÃ¥n bland annat Inlängan, Hasslö och Nogersund. ”Emanuel” och ”VÃ¥gen” skulle vara hemma igen den 28 april resp. den 30 april, men de Ã¥tervände aldrig. PÃ¥ ”Emanuel” fanns John PÃ¥lsson, Carl PÃ¥lsson, Göte Ungfors och Petter August Ungfors. ”VÃ¥gens” besättning var Erik Pettersson, Olle Johansson och Edvin Olsson. 

FrÃ¥n början var vädret bra, men pÃ¥ söndagskvällen den 24 april blÃ¥ste det upp till storm i omrÃ¥det med kraftigt snöfall och vindstyrkor pÃ¥ över 30 m/s. Stormen varade i 36 timmar och upplevdes som ett rent inferno och var enligt flera av fiskarna bland det värsta de varit med om. PÃ¥ ”Fortuna” av Ungskär spolades en fiskare överbord av en brottsjö, men räddades som genom ett under av sina kamrater pÃ¥ bÃ¥ten. Fönsterrutor slogs sönder, laxgarn för stora värden försvann och fiskebÃ¥tar förliste. ”Diana” av Inlängan hade kontakt med ”Emanuel” vid 17-tiden pÃ¥ söndagen, det var sista gÃ¥ngen de hade kontakt. 

Den 28 april skriver Blekinge Läns Tidning (BLT): ”Fyra Blekingefiskare frÃ¥n Ungskär är sedan söndagseftermiddagen spÃ¥rlöst borta och man börjar frukta för deras öde. Det försvunna fiskefartyget är KA 201 Emanuel av Ungskär, en 33 fots knubb med fast styrhytt. Ombord befann sig 56-Ã¥rige ägaren till bÃ¥ten, John PÃ¥lsson, vidare Petter Ungfors, som är i 40-Ã¥rsÃ¥ldern samt deras söner Carl PÃ¥lsson och Göte Ungfors, 25 resp. 20 Ã¥r gamla. Enda hoppet är att den försvunna bÃ¥ten tagit sig in till nÃ¥gon polsk hamn och där funnit skydd mot det hÃ¥rda väder som rÃ¥tt de senaste dygnen i Danzigerbukten. DÃ¥ ”Emanuel” försvann frÃ¥n sina fiskekamrater rÃ¥dde stark snötjocka och svÃ¥rt väder.” Det blev ett intensivt spaningspÃ¥drag och tyska fiskare meddelade att de hade bärgat laxgarn som ”Emanuel” lagt ut, men ingen sÃ¥g nÃ¥gra spÃ¥r efter fiskebÃ¥ten. 

Fredagen den 29 april skriver BLT: ”Under det senaste dygnet har de anhöriga till de försvunna blekingefiskarna slitits mellan fruktan och hopp, men ännu sent pÃ¥ torsdagskvällen hade man icke fÃ¥tt minsta livstecken frÃ¥n KA 201 Emanuel av Ungskär, vilken varit försvunnen sedan söndagseftermiddagen. Man klamrar sig fast vid hoppet att fiskebÃ¥ten lyckats ta sig in till nÃ¥gon polsk hamn. Till ängslan har bidragit att andra fiskebÃ¥tar rÃ¥kat illa ut och att vrakspillror pÃ¥träffats efter fiskebÃ¥ten VY16 frÃ¥n Gotland, vilken som bekant gÃ¥tt till botten med tvÃ¥ man. Vidare befaras att en dansk fiskekutter förlist. Än anses dock icke att allt hopp vara ute för de fyra männen frÃ¥n Ungskär.” I samma artikel skriver man om ”VÃ¥gen”: ”SvanhallabÃ¥ten VÃ¥gen som ocksÃ¥ rapporteras saknad är ej efterspanad och man hyser ingen större oro för den. BÃ¥ten ska nämligen inte vara hemma förrän pÃ¥ lördag eller söndag och dÃ¥ den saknar radioutrustning för sändning kan den inte meddela sig med andra bÃ¥tar eller de hemmavarande. 

Den 30 april skulle ”VÃ¥gen” kommit hem till Svanhalla, men den 2 maj hade den fortfarande inte kommit hem, sÃ¥ nu var tvÃ¥ bÃ¥tar och deras besättningar försvunna och det fanns inga spÃ¥r efter nÃ¥gon av de tvÃ¥ bÃ¥tarna. Hoppet att de sju männen var i livet försvann snabbt och BLT skriver den 2 maj: ”De bÃ¥da senaste dygnen har inte bringat nÃ¥got nytt om de försvunna fiskebÃ¥tarna KA400 VÃ¥gen av Svanhalla och KA 201 Emanuel av Ungskär och deras besättningar pÃ¥ sammanlagt sju man. De hemmavarandes hopp om att fÃ¥ se sina kära i livet har fÃ¥tt hÃ¥rda törnar under dessa fyrtioÃ¥tta timmar. Ovissheten har blivit en fruktansvärd tortyr, värre än nÃ¥got annat. Även om det fortfarande finns ett litet hopp att de sju tappra männen skall ha klarat sig, försvinner det snabbt med varje timme som gÃ¥r. I lördags eller senast igÃ¥r skulle VÃ¥gen varit hemma, men det för de hemmavarande sÃ¥ välkända motorljudet frÃ¥n bÃ¥ten pÃ¥ ingÃ¥ende hördes aldrig. Ödet synes denna gÃ¥ng ha slagit hÃ¥rt bland människorna i Östra skärgÃ¥rden. Sorgen vilar tung över mÃ¥nga fiskarhem.” 

Dramat blev inte mindre av att det rapporterades att fyra fiskebÃ¥tar uppbragts av sovjetiska fartyg och tvingats till hamn i Pionersk. Först fick svenska myndigheter inte veta namnen pÃ¥ bÃ¥tarna, men den 11 maj skriver BLT: ”Ryssarna namnger bÃ¥tarna, VÃ¥gen och Emanuel ej med.” Därmed kunde man konstatera att sannolikheten för att de tvÃ¥ bÃ¥tarna hade gÃ¥tt under med man och allt var stor. De fyra bÃ¥tarna som tvingats till rysk hamn släpptes efter nÃ¥gra dagar och Ã¥tervände hem. 

Hoppet är emellertid det sista som överger en människa och 50 Ã¥r efter olyckan hade BLT tvÃ¥ artiklar om händelsen. Där presenterade efterlevande till besättningarna sin teori om vad som skulle kunna ha hänt. Förhoppningsvis fÃ¥r de sÃ¥ smÃ¥ningom ett klart besked om vad som verkligen hände. 

Berättelsen bygger på artiklar i Blekinge Läns Tidning april och maj 1955 och april 2005. De är utlånade av Kjell Pålsson, son till Carl Pålsson.

Denna sida är visad 4656 gånger.