Pettershus sett ifrån nuvarande badplatsen. Fotot ägs av Inger Lind.

Peters hus och Pettersvik

Peters hus och Pettersvik har fÃ¥tt sitt namn efter fiskaren Sven Peter Nilsson. Peter var son till en bÃ¥tsman och född i Torstäva i Ramdala. Han kom till Torhamn i mitten av 1850-talet i sällskap med sin mor som var nybliven änka. Peter växte upp i Östre gÃ¥rd där hans mor tjänstgjorde som piga. 

1877 hade Peter träffat en flicka från Inlängan, nämligen Carolina Olsdotter och gifte sig med henne. Hon kallades Lina Peters. Peter köpte huset antingen i Bergkvara eller i Kristianopel. Efter att ha rivit det fraktade han det till Torhamn med hjälp av en av de skutor som trafikerade kusten. När huset väl anlänt, reste Peter det på vad som kallas ofri grund på den plats där huset står idag. Lina och Peter fick fyra barn: Matilda som emigrerade till Amerika, Olof som var sjöman och dog ung i tbc, Karl som på krokiga vägar hamnade i Australien och slutligen John som blev Torhamn trogen som fiskare.

Viken Pettersvik fick sitt namn efter Peter, som bodde i stugan fram till den sista tiden av sitt liv, då han bodde hos sonen John.

Gunborg, barnbarn till Lina och Peter, har skrivit ner vad hon fått sig berättat och jag har valt att ta med följande: ”I Lina Peters hushåll fanns det mat. De bodde vid och fick sin föda av havet. Det var fisk och sjöfågel som kokades eller stektes. Brödet bakades i en murad bakugn och mjölet köptes direkt av bönderna. En gris föddes upp i hagen. Den var Peters kelgris, så när det blev slakt framåt jul försvann Peter till Udden berättade min far (John). Peter kunde inte vara med om slakt på ett husdjur. Det var ont om mat i många hem. En gammal kvinna som hade haft sitt fosterhem i Torhamn berättade en gång om min farmor, Lina Peters: Vi hade inte mat, inget att äta. Då stod en flicka på trappan med en korg på armen. Det var Lina Peters Matilda: Mor har skickat mig med lite fisk och så skickade hon med en kaka bröd för hon har just bakat. Det är en gärning jag aldrig glömmer, Lina Peters var en godhjärtad kvinna, sa den gamla kvinnan.”

Gunborg berättar också om sin farbror Karl:

”Karl gick till sjöss liksom de flesta kustbor som inte ägde jord. Han mönstrade på ett fartyg som gick till Australien, men han trivdes inte. Det var ett dåligt skepp och därför rymde han när de kom iland. Det var brottsligt att lämna sin tjänst på den tiden, så han vågade inte höra av sig.

På hemfärden gick skeppet i sank med man och allt och Karl sörjdes som död. Efter ett år kom ett brev från Karl. Han var vid god hälsa och arbetade och levde i landet.”

Nertecknat av Inger Lind i februari 2014 (barnbarnsbarn till Lina och Peter).