Torhamns sockenhus och första folkskola byggdes 1864

Folkskolestadgan hade antagits av riksdagen 1842 och enligt denna skulle varje socken ha minst en fast folkskola med ”godkända” eller examinerade lärare från seminarium. Det blev socknens uppgift att tillhandahålla rum för skolan, avlöna läraren och svara för bostad, bränsle och vissa naturaförmåner. Barns skolgång fick inte längre uppskjutas längre än till 9:e levnadsåret. Lärare och folkskolor skall vara inrättade inom 5 år efter författningen 1842. Kyrkans makt över skolan fortsatte dock fram till 1930 därigenom att kyrkoherden enligt folkskolestadgan är självskriven ordförande i skolstyrelsen. Det blev en lång tid framöver så, att lärarna i folkskolan i stor utsträckning utgjordes av pensionerade knektar eller fattighjon, som ”ställde sig billiga i drift”.

Att ordna skolväsendet i Torhamn i enlighet med folkskolestadgan ställde sig inte lätt. Till att börja med hyrde man skollokaler i gårdarna, vanligen något vindsrum. De mindre barnen satt på golvet längst fram. Där bakom fanns långbänkar med en flat ca 30 cm bred skiva med en ca 1 cm hög fram- och bakkant. På denna skiva bredde man ett tunt lager fuktig skrivsand. I denna fick barnen lära sig forma bokstäverna med en spetsig pinne. I Torhamn användes denna ”skrivbänk” ännu in på 1880-talet. De som lärt sig bokstäverna på sandbänken fick låna griffeltavlor som församlingen höll. Grifflar att skriva med måste barnen köpa. Dessa kostade fyra styvrar, eller ca 2 öre st. En kostnad som inte alltid var lätt att gälda. Styver var vid denna tid en gammal benämning (före 1776) för skilling. 1 styver motsvarade då 1 öre silvermynt, trots namnet präglat i koppar. Värdet på 1800-talet torde motsvara ca 2 öre.

Att ordna åtminstone en skollokal i enlighet med folkskolestadgans bestämmelser var en trängande angelägenhet. Enligt kyrkostämmans protokoll från den 18 feb 1858 erbjöd prosten Wollin församlingen en tomt om ca 3 skäppeland nära kyrkan och prästgården, idag församlingshemmet, på den s.k. Gölåkern. Men först 1861 avskildes mark från kyrkobostället, hemmanet nr 68 för att bygga en skola.

 Under förhandsdiskussionen hade man kommit fram till att skolhuset i Torhamn borde förenas med ett tilltänkt sockenhus. Men därom fanns stora meningsskillnader och besluten som fattades överklagades ofta till högsta instans. Det var inte lätt att fÃ¥ ordning pÃ¥ de stridbara Torhamnsborna, sÃ¥ flera gÃ¥nger fick höga Domkapitlet förordna domprosten att hÃ¥lla stämma i Torhamn. Ur protokoll vid lagligen utlyst sockenstämma med Torhamns församling den 22 mars 1857 § 4 fÃ¥r man veta:

”Vid framställd fråga, huru församlingen ville besluta i avseende på byggandet av skolhus yttrades enhälligt den önskan, att ett dylikt bör i varje rote uppbyggas, men då ordföranden tillfrågade församlingen om den ville att det för tredje roten, eller Torhamns, Sandhamns och Truseryds byar behövliga skolhus, kunde förenas med den tilltänkta sockenhusbyggnaden, förklarade de avlägsnare rotarnas hemmansägare, att de icke ville bidraga till skolhus för tredje roten, men väl till ett för socken gemensamt sockenhus. Ifrån denna åsikt skilde sig en del hemmansägare i tredje och fjärde rotarna, som yrkade, att sockenhus och skolhus bör förenas i en byggnad i enlighet med uppgjord och nu förevisas ritning och kostnadsförslag som av ordföranden upplästes.”

Den 5 juli samma år beslöt sockenstämman att förberörda skolhus även skulle innehålla sockenstuga. Därmed var man inte färdig att sätta igång något skolbygge. Den 7 jan 1858 beslutades att skolbygget i Torhamn ”i anseende till närvarande påkomna svåra penningkris” skulle tills vidare hava anstånd. Den 5 aug 1858 sökte prosten Wollin få stämman med på att söka statsbidrag till skolbyggnaden. Riksdagen hade beviljat anslag för ändamålet och som vanligt stipulerat vissa villkor. Men att ta emot medel, som var dikterade av villkor, ville man inte vara med om. Det står i ett protokoll ”efter frågans diskuterade förklarade församlingens samtliga närvarande ledamöter, att de redan gjort så stora uppoffringar för skolväsendet inom socken, att de, för det möjligen erhållna statsbidraget, icke vågade eller mäktade åtaga sig högre utgifter.”

1862 hade Domkapitlet i Lund tröttnat på Torhamns sockens förhalning av byggandet av ett skolhus i Torhamn. Därför skickades domprosten Anton Niklas Sundberg till Torhamn för att hålla stämma den 30 mars 1862 i kyrkan. Kyrkoherden Robert Wollin hade varit drivande i frågan men inte lyckats få majoritet för beslut. Stämman hölls i Torhamns kyrka den 30 mars 1862. Det heter att prosten ”sig i Torhamns kyrka infunnit för att efter skedd pålysning hålla sockenstämma med Torhamns församling i och för åvägabringande av laga beslut om inrättande av en fast skola i Torhamn.”

”Sedan ordföranden inhämtat, att församlingen ej mindre genom det år 1857 av höga domkapitlet fastställda folkskolereglementet, sig förbundit och ålagd blivit, att fast skola inom Torhamns by eller i dess närhet uppbygga, än och på sockenstämma den 11 dennes i anledning av att den 14 januari detta år fattat och av åtskilliga personer på Ungskär överklagat beslut om uppförande av fyra skolhus inom socknen förklarat sig vilja med frångående av överklagande beslutet, först gå befattning med uppbyggande av en fast skola inom kyrkobyen, i vilken även sockenstuga skulle inredas; fann ordföranden att församlingen redan beslutat inrätta en fast folkskola (beslut den 11 mars 1862) men försummat att sätta detta sitt beslut i verket, och frågade alltså församlingen om den vidgick detta förhållande och nu ville vidtaga de åtgärder som voro nödiga för beslutets behövliga verkställighet; vartill svarades Ja”.

Vidare antogs inspektor Erik Anton August Carlsunds ritning om en skolsal av 15 alnars längd och 14 alnars bredd samt 5 alnars höjd, därtill även sockenrum, skollärarens bostad, kök och förstuga. Fram till 1878 då metersystemet infördes var 1 aln = 59,4 cm. Skolsalen var då 8,9 m lång och 8,3 m bred. Höjden var 2,9 m. Kostnadsförslaget slutade sig på 2 900 RD samt, utom hantlangning, körslor och frakt för virke och murtegel.

Under 1860-talet var det riksdaler riksmynt (Rdr Rm) som gällde. Kronor och ören kom först 1873 i samband med myntreformen som då genomfördes. 1 Rdr Rm är 100 öre.

Likaledes beslöt församlingen 30 mars 1862 att byggnadsarbetet skall med det skyndsammaste företagas, och utsåg nu en byggnadskommitté bestående av sex ledamöter, en från varje rote i socknen. Inspektor Erik Anton August Carlsund, som bodde i Gisslevik 1847 till 1870, synes ha varit direktionens ordförande. Erik Carlsunds fader var hovkamreren och stadsbokhållaren Jonas Carlsund som bodde från 1817 i Lilla Hammar, dit han kom med hustru och de minsta barnen från Karlskrona. Han var också far till den betydelsefulle ingenjören och uppfinnaren Otto Carlsund 1809-1884, och till Anton 1796-1834, även han var framstående konstruktör. Sonen Erik Anton August blev änkling 1839 och gifter om sig och flyttar 1847 till Gisslevik med sin nya hustru Helena Carolina Sandell.

Direktionen fick medgivande att göra de jämkningar i ritningen, som de kunde finna nödiga, särdeles beträffande beredandet av tvenne rum för skolläraren i stället för ett som på ritningen finnes upptaget. Vidare beslöt man att fördela kostnaderna efter samma grunder som för kyrkobyggandet. Direktionen fick i uppdrag att söka upptaga ett amorteringslån på 3 000 RD smt. Ett och ett halvt år efter denna stämma, den 12 okt 1863, förklarade stämman, att den intet hade att erinra mot att byggnaden för fasta skolan i Torhamn uppfördes av tegel i stället för av timmer. Ur skolrådets protokoll av den 13 nov 1864 står, att fasta folkskolebyggnaden i kyrkobyen nu var färdig och invigd. Så här står det ordagrant i ”Protokoll från Skolrådet i Thorhamn den 13 november 1864”:

§ 1 Sedan fasta skolbyggnaden inom kyrkbyn numera är färdig och huset invigt, så framställer ordföranden den frågan hur lång tid under året undervisning därstädes skulle meddelas, då Skolrådets ledamöter enhälligt förklarade att sju månaders tid kunde anses tillräckligt och läraren därstädes sedermera under de fem återstående månaderna av läsåret lämna undervisning uti någon annan skolrote inom socknen.

§ 2 Beträffande vilken av de tvenne nu inom församlingen anställda folkskollärare skulle fasta skolan förestå avsåg ordföranden att Clas August Friström vore härtill lämpligast alldenstund denna skola framledes blir mer besvärlig och härtill fordrar en kraftfull person och han därtill vara försedd med utmärkt vackra seminariebetyg, hade under sju års tid förestått fasta skolan på Sturkö och föreslås för barnundervisning, af Herr Theol. Doctorn P Kjellstedt väl vitsordad- i vilken mening Skolrådets ledamöter instämde.”

 För att betala skolbygget tog församlingen ett lÃ¥n pÃ¥ 3 000 RD hos en änkefru Humble i Karlskrona. Räntan var 6 %, därför beslöt kyrkostämman i oktober 1871 att betala lÃ¥net till fru Humble genom att lÃ¥na ur församlingens kyrkobyggnadsfond, som var insatt i sparbanken mot en ränta av 5 %. Man sparade 30 RD per Ã¥r.

Den så uppförda skolbyggnaden med sockenhus var i bruk framtill 1970-talet om än de senaste 100 åren som enbart skola och ännu senare delvis också som bibliotek. Nu utgör den samlingslokalen Torhamnsgården som drivs av Torhamns Samhällsförening.

Källor: Torhamns Kyrkostämmoprotokoll Landsarkivet i Lund. Folkskolans historia i Östra Blekinge, Sven Green.

Denna sida är visad 3566 gånger.