Övernaturlig hjälp vid segling

Denna historia hörde jag berättas hos Lars Olsson i Bråten någon gång på 1930-talet.

Han och några andra vrakekelag hade seglat till Kalmar med några tunnor blodlakade (lättsaltad) sill. Det hade gått bra med försäljningen, men det blåste en envis sydostvind varje dag och att kryssa från Kalmar till Torhamn ville man inte i första taget. Men så fick de höra om en ”trollkärring” som kunde det mesta om väder och vind. Lars sökte upp henne och hörde sig för om hon kunde hjälpa dem med bättre vindförhållande. Jo, nog kunde hon det, men det kostade två kronor. Hon fick detta och han fick i utbyte ett snöre med tre knutar på och följande förmaningar: ”Gå till ekan och lös upp en knut så får du se vad som händer, men vad du än gör så lös inte upp den sista knuten”.

Lars gick tillbaka till ekan och när han kommit ombord löste han upp den första knuten. Minsann mojnade det och började dra lite svagt från nordost. De satte segel och kunde till och med ha toppsegel. När de kom till Yttre Stengrundsbojen utanför Olsäng löste han upp den andra knuten och efter det fick de ta in två rev i både fock och storsegel. Nu gick det undan och när man kom till Garnakullapricken tyckte man att nu är vi snart hemma så nu struntar vi i vad kärringen sa och så löste de upp den tredje knuten.

Men det skulle de inte ha gjort, för på ett ögonblick kom där en ”Boråsakula”, en mindre tromb, och av focken var bara liken kvar. Strax därpå gick spriet till storseglet av och man fick segla med endast trekanten till Torhamn (som på den tiden kallades för ”Hatta-Korra”). Hem kom man, men nästa gång kommer man nog att låta den sista knuten vara.

Jag vill inte garantera sanningshalten i denna historia helt och hållet, men jag har återgivit den som jag minns den.

 

Nedtecknat av Evert Karlsson i Karlskrona december 2015.

Denna sida är visad 2322 gånger.