Båtlämningsplatsen i Truseryds hamn

Det gamla fiskeläget i Truseryd, numera en mycket idyllisk och fridfull strandäng med gamla fiskebodar och kåsar, är en plats för gamla uttjänta träbåtar. Traditionen har funnits i många år men har befästs ytterligare genom eldsjälarna Birger Johansson i Truseryd och Bertil Andersson i Björkenäs.

Efter ett oftast hårt och slitsamt liv till sjöss drog man slutligen upp sin åldriga båt en bit på land. Där har de sedan fått ligga för att långsamt och i frid få återgå till jorden, den som ursprungligen gav förutsättningen för ett bra båtvirke. Bland alla gamla båtvrak ligger där det senaste tillskottet ”Måsen” som är en 80-årig rundgattad segelbåt, byggd på Saxemara båtvarv av båtbyggaren Olof Olsson. Om sådär 50 år är det kanske svårt att upptäcka resterna. Precis som det är för ett flertal andra gamla båtvrak som bara kan skönjas i växtligheten. Men ännu finns ett stort antal båtar, mer eller mindre bevarade, som minner om ett rikt fiskeliv men också ger aningar om det hårda sjöliv som de varit med om.

Rolf Holgersson är väl förtrogen med platsen. Här har han själv sin sjöbod och båt. Och här har han liksom sin far Harry Holgersson och farfar Holger Månsson varit med om att landa nät och fångst från fisket på havet. Rolfs farfars 17 fots vitsebåt, en Blekingeka, ligger hopsjunken och nästan helt dold i gräset alldeles vid Birger Johanssons sjöbod. Där ligger också Birgers egen båt, lite skyddad inuti skrovet av en lite större livbåt byggd på Råå. Även dessa har sedan länge börjat återgå till jorden.

Evert Karlsson är en annan förtrogen och har sin far Edwards 14 fots Blekingeka, byggd på Järkö, liggande här, ännu synlig. Han berättar att båten hette Moses och att den innan Tjurköbron byggdes, användes för att ta folk över Djupasund. Den ”gick på lån” som det sas, de som behövde, lånade den över sundet. Men som i nutid så kan en sådan generösitet överutnyttjas och det var inte alltid så lätt att hitta båten när den behövdes. Så för att minska på utlåningen gömdes båten i en vassrugge till ett mindre antal lånares vetskap. Snabbt blev båten därför döpt till ”Moses i vassen”!

När man går bland båtvraken på strandängen är det lätt att känna historiens vingslag från förr och låta sig dras med i dess alla öden och skeenden som fisket och havet speglar där. Men idag är det ändå en fridfull vandring som förhoppningsvis många fler vill göra innan de allra äldsta vraken är helt återgångna till jorden.

Från studiecirkeln Rotbygd hos PRO Torhamn dec 2015.

När man gÃ¥r bland bÃ¥tvraken pÃ¥ strandängen är det lätt att känna historiens vingslag frÃ¥n förr och lÃ¥ta sig dras med i dess alla öden och skeenden som fisket och havet speglar där. Men idag är det ändÃ¥ en fridfull vandring som förhoppningsvis mÃ¥nga fler vill göra innan de allra äldsta vraken är helt Ã¥tergÃ¥ngna till jorden. 

Denna sida är visad 2387 gånger.