Livet på landet
Personerna i min berättelse kallar jag farmor och farfar, Hon som skrivit om dessa personer, var hennes farmor och farfar och hennes farmor har berättat detta för henne.
Farmor och farfar flyttar in på en gård i Boa ca 1876. Med liv och lust drog de in i det nya hemmet. Kreatursfarmen ökades. Farmor var väldigt svag för smådjur tex. ankor, gäss, höns, får och grisar. De hade alltid två moderssuggor, som gav en efter dåtida förhållandes god inkomst. Farmor hade god hand och tur med alla djur. Lördagen var torgdag och då åkte hon med häst och vagn till Karlshamn med ost, smör, ägg, höns, potatis, grönsaker och blommer och sålde där. Farfar gjorde massor av sopkvastar på vintern som sen också såldes där. Det kom alltid gamla människor till gården och ville arbeta för lite mat, men de fick också lite kontanter Farmor avskydde att utnyttja folk, rätt skulle vara rätt. Dessa gamla fick hjälpa till med bland annat slöjda, göra vispar, fläta spånkorgar, allt omsattes i pengar på torget. Det var tryggt med dessa gamla, samt en ilsken hund som höll vakt då alla de andra arbetade ute på åkrarna. Det fanns gått om luffare och tattare och dyligt. När hösten kom och all potatis och rovor låg instuvade i källare och magasinet var välfullt av god spannmål, linet skördat och väl berett och höstplöjningen avklarad, då komma kardor, spinnrockar och vävstolar fram. Det vävdes lärft och fint linne,Dräll och bomullstyg till kläder. Farmor var mycket rädd om djuren. När de var ute på vintern, så hade hon på hästen tjocka breda täcken som täckte båda sidorna och mage och spändes fast med remmar. En del elaka människor tyckte hon var pjoskig. Det var ett stort hushåll och det gick åt mycket mat. Då de hade mycket grisar så slaktades det ofta. Det blev isterband,syltor, blodkorv och rökt fläsk. Något som var mycket omtyckt var bönegröt d.v.s. de kokade bonnaböner och stötte dem väl och blandade det i potatismoset tillika med kokvatten. Så var rotmos, kål och kroppkakor mycket omtyckt. På den tiden köpte man majsmjöl som de kokade gröt av, samt gräddade våfflor av. Farmor köpte alltid en stor säck kaffebönor som hon sen rostade efter åtgång. Hon var känd för att laga gott kaffe med dopp. Farmor hade som sed, som jag vill kalla Nordbottnisk. Hon bredde ett stort fat med härliga smörgåsar med pålägg som stekt fläsk, rökt fläsk, prickekorv och skivad potatis, senap och inlagd gurka, rödbeta, ägg och kryddsill samt ost. Detta jättefat stod sen färdigt med ett fat över. Då någon kom in så fick de kaffe och goa smörgåsar, gissa om det smakade. Farmor ville alltid ha ett rymligt kallrum, där hon hade all mat, bröd och mjölk. Det var många som skällde på henne för att hon offrade så mycket tid på detta. Till skillnad mot folk i allmänhet där hushållet var rätt så knappt och hafsigt. Farmor använde mycket frukt i hushållet, kokade ofta fruktsoppa och krämer. Hon la in massor med rabarber och blåbär, så hon kunde koka krämer hela vintern. Hon var även glad åt ål, både inkokt och rökt, samt pepparotsgädda. Inte hennes ostkaka att förglömma.
Ja lilla farmor hur hann du med allt. Många barn föddes under denna tiden, men alla fick nog hjälpa till och det fanns pigor på gården också, men farmor gjorde det mesta i hushållet. Inget vatten inne, allt fick hämtas i en brunn på gården. Ingen el fanns heller, Hade vi klarat det idag?
Denna sida är visad 2490 gånger.
Denna berättelse är skapad av:
Inga-Britt Mattsson, 2014-02-01
Redigerad, 2014-02-01 12:11:25