Den sörjande maken...

 Berättat av Matilda Persson Svanhalla 1974

Torhamn 1898

Det unga nygifta paret bodde i stugan på gården. Maken var fiskarson och själv numera ute på sjön för att hjälpa faderns hans med fisket. Den unga hustrun fanns hemma på gården, rensade nät med svärmodern.

Unga o kära som bara ett nygift par kan vara så gick livet sin gilla gång.

Det första barnet väntades o den unge mannen såg fram emot att bli far.

Tbc härjade i stugorna o tyvärr var den unga hustrun en av de drabbade.

I slutet pÃ¥ graviditeten sÃ¥ dog hon, den unge maken sörjde sÃ¥ fasligt.Glädjen försvann pÃ¥ gÃ¥rden,mannen arbetade dag som natt för att  döva smärtan efter sin fru o det ofödda barnet.

Modern hans förslog att han skulle flytta från stuga in till mangårdsbyggnaden men det förslaget ratade den unge mannen.Det dröjde inte lång tid så började mannen få en sådan orolig sömn, han vaknade varje natt av att han hörde steg i kammaren, han hörde hur byrålådorna i kommoden drogs ut, detta hände näst varje natt.

Han talade om det för modern sin, men hon förklarade att det bara var hans sorg som spelade honom ett spratt. Han kunde dock inte glömma utan oroade sig inför varje natt hur sömnen hans skulle bli.

Han visste att hans hustru hade samlat på sig en hel del små kläder till det kommande barnet, men vart hon lagt dem visste han inte.När fjorton dagar hade gått så stod han inte ut längre, för varje natt hörde han hur lådorna drogs in o ut i kommoden.Det bökades o stökades i kammaren.

Till slut gick han till sin mor o sa att han inte kunde ha det så på det viset.Hon följde då med honom in i kammaren o han visade vart han hörde ljuden. Modern drog ut en låda o där låg det många små barnkläder, sydda av finaste vitaste bomull, små lakan med brodyr på.

Modern förstod då att det var nog sonhustrun som saknade något, kristen som hon var gick hon resolut till prästen i Torhamn o berättade dilemmat o bad honom att de skulle få öppna graven som sonhustrun vilade i. Prästen motsatte sig detta med det bestämdaste, men efter mången om o men så gick dåtidens kyrkofullmäktige med på gravöppningen.

Kistan lyftes upp o locket öppnades, o där mellan den unga kvinnans ben låg det ett dödfött barn. Farmodern hade med sig alla babykläder o lakan o la ner dessa i kistan. Graven täcktes igen. Och sedan den dagen hörde aldrig den unge maken något igen, o han fick den sömn han behövde, men sin unga hustru o sitt lilla barn sörjde han hela livet.

 

Denna sida är visad 3145 gånger.